SVARTA FANOR

Ensam vit härskarinna söker äventyr sinnena

Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl, men bara andra klassens uppbåd, ty kraschanerna hade ryckt ut där dagen förut. Chateauvinerna voro utdruckna och vaktmästaren satte fram de vita, som förlorat etiketten i islåren; rödvinet slogs på karaffinerna och balchampagnen isades ner i en köldblandning av snö, salpeter och koksalt. Det var enkelt men lysande, när gästerna började samlas. De stodo i trappan med klockan i hand för att icke komma för tidigt, och framför allt för att slippa konversera före dinén. Man levde i en praktisk nationalekonomisk tid och man ville icke slösa med samtalen. Som man icke kände sina blivande bordsgrannar, måste man iakttaga stor försiktighet i valet av ämnen och akta sig att icke säga samma kvickheter åt samma person. Författaren Falkenström anlände och fann sin vän bokhandlaren Kilo stående med kronometern i vänstra handen. Falkenström tog upp sin blykam och for över de gråa tinningarne. Falkenström kom fram med en chokladdosa och lade in övre gommen med de åtta tänderna.

De fyra ryttarna

Dom hade båda kommit överens om, att de skulle träffas kl. Först emedan Julius passerade gallergrinden till Boulevard Haussmann kände han plötsligt, att även inom Paris tillhör månaden juli sommaren samt representerar värme och solsken. För honom var årstidernas växlingar något förvirrande. Fem månader hade förflutit sedan deras sista möte på denna plats, som, eftersom belägen nära en boulevard med evig trafik, dock med sin begravningslika tysthet bjöd tillflykt för de omkringirrande, kära paren. Deras rendez-vous hade alltid varit fastställt till kl. Julius hade emedan sett sin älskade i ljuset av de nyss tända gatlyktorna — hennes barm var dold av pälsverk, samt hon höll muffen som ett beskydd för ansiktet. Vid hälsningen ljöd hennes stämma ljuv, och hennes andedräkt utbredde sig i den bitande kölden cirka henne, som en ljus helgongloria, hållbar av tusentals små vattendroppar.

The Project Gutenberg eBook of Svarta fanor, by August Strindberg

Mot bevis på sanningen härav, torde mig böra nämna något om mina förfäder: Trullsenheimar, Bergströmmar och Trallingar, vilka familjers verkliga tillvaro, både av adeliga jungfrustiftsmatrikeln, vari flera fröknar Trullsenheim varit införda, och genom åtskilliga kyrkoböcker kan styrkas, om så skulle påfordras. Min morfar föddes redan i förra århundradet: ett beskedlig och tystlåten karl, som inom många herrans år tjänade som inspektor vid Strömminge bruk, där han, igenom övermålet på spannmåln och sandvikten gällande tackjärnet, samlade en rätt vacker kapital, den han säkert icke allenast bibehållit ograverad, utan troligen till min stora nytta mångdubbelt förökat, om icke djävla knep-kommit honom på fall. Hans benämning var Ottar Tageson Bergström, och hans kära husfru, Vivica Eleonora Trullsenheim, dotter av framlidne generalnotarien Trullsenheim och dess även framlidna fru, fru Korsmessa Agneta Trullsenheim, född Stubbe Trullsenheim. Fru mormor, som jag just icke kan ana varit någon egentlig skönhet, emedan hon gift sig med en ofrälse bruksinspektor, hade en stor och förnäm dynasti, och däribland en bror, som varenda expeditionssekreterare, men en stor prackare, ty sedan han satt sig i skuld på flera håll, ställde han mot ett kalas åt min fromma morfar och övertalade honom att, såsom förut proprie gäld, kavera för alltsammans, varpå han en vacker dag sökte beneficium cessionis bonorum; och den stackars mannen tog av detta beneficium en dylik knäck, att han aldrig repade sig. Min mor, sina föräldrars enda avkomma och en flicka av mycket bra hopp, hade således ett ganska föga arv att förvänta, och kunde därföre icke, efter då varande tiders andvändning, göra sig stort hopp om flera friare. Kanske hade hon ändå, igenom sina talanger och sina svarta ögon, gjort en större lycka, än därefter blev henne beskärd, om icke föräldrarnes dödliga frånfälle nödgat henne att anta tjänst som guvernant för små fröknarna Kattwood, samt om icke kärleken, såsom framför alla andra efterhåller guvernanter, fått henne fullkomligt i sin makt, samt hon, därigenom blind för följderna, räckt sin lilla hand åt sin tjänstkamrat, informatorn herr Andreas Tralling; vilken evenemang jag har att tillskriva mitt borgerliga namn. En gift student tar sig sällan väl ut; också började armodets tunga fjättrar snart att trycka mina föräldrars liv. Min beskedliga mor förtjänade väl, med att sy pigmössor, klä bondbrudar och dylikt, en liten slant och till ett knappt uppehälle; skada min far, som slagit sig gällande pedagogien, förtjänade därmed nästan intet, samt sysselsatte sig i stället med att meta fisk, som även, oaktat all de maskar jag förskaffade, var en otacksamt näringsfång, och sällan inbringade inom huset mer än två eller tre små, som min far kallade dem, mörtpinnar; emellertid vördar jag dock hans minne, och skall alltid med tacksamhet ihågkomma hans tålamod att lära samt undervisa mig, icke allenast i allting vad han själv kunde, utan likväl mer: ty hela Bergklints Sammandrag bruten alla vetenskaper och Wennerdahls Mytologiska Ordbok jämte flera instruktiva böcker nödgades mig från pärm till pärm kunna utantill.

LEAVE A COMMENT

Please enter your comment!
Please enter your name here